bengtssonvikki

Jag hade tänk berätta om en tjej som gick i min klass under högstadiet, alltså från sjuan till nian. Hon va alltid lite utstött och mobbad av ungefär halva skolan och dom som inte mobbade henne med ord dom ignoererade henne bara. De fanns ganska många anledningar till varför de blev så, för de första var hon grovt överviktigt och i dagens samhälle är de inte många som accepterar överviktiga, idealet är ju att man ska vara supersmal, sen hade hon en sjukdom också som heter damp och då kan man ha väldigt svårt att kontrollera sig och man har väldigt kort stubin så hon hade väldigt svårt att kontrollera sig själv. Jag vet många gånger då hon bara kunde gå fram till folk och börja springa efter dom för att hon var helt hyper och folk tyckte förstås att de var kul och retade upp henne bara för att dom visste hur hon blev. Ibland slogs hon men blev oftast mer slagen tillbaka då. Vi hade många möten i klassen, även med föräldrar om detta. Alla visste att hon hade de svårt. På mötena fick vi information om hennes sjukdom så att vi skulle kunna förstå oss på henne lättare men de va inte mycket som blev bättre för de. Hon erkände själv många gånger att allt var inte alla andras fel utan mycket av de hon blev utsatt för var hennes eget fel också, hon är väl medveten om sin sjukdom och kunde därför förstå att folk blev irriterade på henne och ibland blev hon bara för mycket. Hon var inte heller direkt den snällaste tjejen,  hon kunde också slänga ur sig duma kommentarer  och sa alltid vad hon tyckte och tänkte om folk, jag tror och uppfattade de som en sköld eller ett försvar på något sätt, hon ville visa att hon inte var svag och kunde stå upp för sig själv och det gjorde hon också. De va många lärare som var trötta på henne med tanke på att hon störde en hel del under lektionerna  men i slutet av nian blev allt bättre. Folk började tröttna på att ständigt få hemsamtal av tjejens föräldrar och de var inte kul att reta upp henne längre, de fanns ju dom som fortfarande höll på men inte lika många. Hon började få lite umgänge den sista terminen och då märkte man direkt på henne att hon lugnade ner sig en hel del och kunde vara mer koncentrerad på lektionerna.

Hur långt är männsikan villig att gå för att få synas på internet?

Nästan alla har vi läst om bloggkrigen på internet, men är de verkligen så seriöst som de verkar vara? Allt handlar om att provicera och få folk att fastna för de man skriver. Men man kan provicera på många olika sätt, även sätt som är orättvisa och helt onödiga. 

En blogg handlar egentligen om att skriva av sig, säga vad man tycker och uttrycka sig, men de finns ju olika sätt att uttrycka sig på. De finns visa sätt som inte är okej men som folk endå använder sig utav, som att till exempel göra narr om folk eller en folkgrupp, man kan till och med bli stämd eller avstängd från blogg.se ifall man skriver olämpliga saker. Ett exempel är den kända tonårsbloggaren Dessire Nilsson som blev avstängd för någon månad sen på grund av att hon var för sexistisk på bloggen dock fick hon senare öppna upp sin blogg igen.

De finns ju även en del bråk inom bloggvärlden, dom kända bloggarna provicerar mer och mer endast för att klättra uppåt och vara bättre än alla dom andra och just därför kränker dom varandra på bloggen.

I en blogg läser man ju om en människas vardag, tycke, mode, arbete, med mera. Jag kan tycka att de går vid en viss gräns när folk börjar bli för ”fästa” vid sin blogg,  för lyckas man bra och börjar tjäna pengar på de blir bloggen en stor del av ens liv och ett sorts arbete egentligen. När de gäller vilka bilder man får lägga in tycker jag inte att de är okej att vika ut sig bara för att få läsare men vissa folk är bereda att göra nästan vad som helst för att få en stund i rampljuset, just därför tycker jag att de borde finnas först och främst en åldersgräns till att få läsa bloggar för allt för många ”mindre” börjar kolla runder på internet och ser dom stora bloggarna som en förebild vilket i alla lägen inte är så bra. Sen borde de finnas en gräns också på vilka bilder och texter man får lägga ut. Lägger man ut bilder i en blogg måste man vara mycket noga på att bilderna man lägger ut inte är på någon som absolut inte vill synas på internet, eller en bild som kan kränka någon annan eller en bild som kan missuppfattas väldigt fel, men sen finns de ju folk som struntar i allt de och lägger ut precis vad dom vill för att till exempel provicera och få mer statistik.

Det kan faktiskt även vara väldigt farligt att blogga. Hälften av dom kända bloggarnas läsare är faktiskt folk som inte gillar de dom skriver och ser ner på dom. Då kan man undra varför dom läser och lägger sin tid på något som dom säger sig hata. Men jag antar att de är de här med att folk provicerar och de ger folk ett intresse, man bara måste läsa även om man tycker de är patetiskt.             
Folk kan till och med gå över gränsen och börja ”stalka” en bloggare, antingen på grund av att vilja skada eller på grund av att man faktiskt kan bli beroende av en blogg. De är ju dock inte så vanligt men de kan förekomma.  
Men allt vi läser på internet är inte alltid sant och man ska därför vara försiktig med allt man läser och även allt man lägger ut.

 // Vikki